Dikter till dopet

 

Missa inte tillfället att säga några ord direkt från hjärtat på ditt barns dop, kanske med hjälp av en fin dopdikt?

Det är också väldigt fint att ha med en dikt på dopinbjudan eller tackkort eller kanske på ett programblad till dopgudstjänsten.

 

Se även våra förslag till citat och ordspråk till dopet

Tänk gärna på att du också kan välja något fint att citera ur en sång.

Förslag på sånger som passar till dop hittar du på: Sånger till dopet

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 
Ängel med hjärta
Du älskade barn

Så kom du då till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka för stor att förklara

Av Jessica Marie Nilsson 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’

Mor och barn

En längtan, en lycka, ett barn, ett hopp
en gåva från himmelen jag just har fått.
Två händer, två fötter, ett ansikte så sött
ett efterlängtat litet barn jag just har fött
Ett skrik, ett skratt, en kropp så varm
ett vackert litet barn jag håller i min arm
Ett hjärta, en själ, ett helt nytt liv
ett barn som ska ta världen med flera små kliv
Ensam, vilsen och lite rädd ibland
i mörkret du famlar efter en hand.
Sorgen och glädjen följer dina spår
livserfarenheten är följden du får.
Mamma, barn, två hjärtan, två själar
ett starkare band har ingen sett.
Något så stort, en känsla så stark
en kärlek som står på stadig mark.

Av Mona Larsson

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

(Följande är ett utdrag ur en sång, hela sången hittar du under dopsånger 

Välkommen till jorden   

Det var den vackraste dagen i mitt liv
den morgonen du såg på mig och jag kände mig
så stolt som en människa kan bli
den morgonen du såg på mig, och jag på dig

jag lyssnar efter dina andetag
så lätta som en fjärils vinges slag
jag ska alltid minnas den dan
jag ska alltid finnas här för dig

 

Allt känns så skört som trädens första blad
när våren ännu tvekar och står tillbaks
Du stannar väl, du lovar att va kvar
som en del utav min morgondag, vår morgondag

Du är välkommen till jorden
välkommen min vän
Må lyckan följa med dig på din väg från himmelen
för som en ängel har du landat här i vårat hem
Välkommen till jorden min vän, välkommen hem

(Av Lotta Ahlin. Sången finns bl a på CD:n Kärlekssånger till ett barn)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 
Du är det finaste 

Jag letar efter ett ord
ett helt nytt ord
ett ord som ingen
 
någonsin hört

Jag letar efter ett ord
som betyder
att du är det finaste 

(Hans & Monique Hagen, översättning Barbro Lindgren) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

Inte trodde jag
hade ingen aning
hur en sekund
kunde etsa sig fast utan varning
att en kärlek så stor skulle födas
och börja existera
att jag aldrig skulle bli den samma
någonsin mera

Älskade lilla vän
så varmt välkommen
med dina ögon och din lilla röst
och du är så otroligt vacker
när du vilar vid mitt bröst
så svårt att förstå
att du kommit för att stanna
att någon som jag fick äran
att bli din mamma 

(okänd) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’
Lyckans minut 

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan prick? 

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn? 

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år på denna enda minut.  

(Erik Lindorm)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’
Kom till mig

 

Kom till mig när du är ledsen
och jag ska trösta dig.
Kom till mig när du är ensam
och jag skall hålla dig sällskap.
Kom till mig när du behöver prata
och jag skall lyssna.
Kom till mig när du är rädd
och jag skall hålla om dig.
När du än behöver mig
ställer jag upp för dig.
Vad det än gäller, när det än är,
Finns jag här för dig….

(okänd)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

 

Är det du 

Är det du, är det du, allra käraste barn,
som har kommit till sist ändå.
Om du kunde begripa, vad jag längtat,
men det kan du visst inte förstå.
Tänk att du skulle komma till sist
det vågar jag väl knappast tro,
fast det var då min enda beständiga dröm,
som aldrig kom till ro.

Kom och sätt dig hos mig, lilla barn.
Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna, att du är mig nära,
jag vill höra dina andetag.
Tänk vad allting konstigt och krångligt
med ens har blivit lätt att förstå.
hjärtans allra käraste barn,
så väl att du kom ändå.

(Harriet Löwenhjelm, 1887-1918)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

Jag vill ge dig

 

 

 

Med en obönhörlig kraft och mjukhet
berör du mitt allra innersta.
Letar dig fram till varje liten vrå.
Dyrkar upp hjärtats låsta rum.
Väcker känslor jag inte trodde fanns.
Väcker mitt slumrande jag.

Jag vill ge dig det finaste jag har.
Jag lägger mitt hjärta i dina händer.
Det är fullt av kärlek.
Det är fullt av längtan.
Jag ger det till dig.
Du gör med det vad du vill.
Mitt hjärta det är ditt.

(Ann Johlin)

 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 
Leilus polska 

Fingrar och tår och fjäderlätt hår
En blick så klar som såge du tusentals år
Det är knappt jag förstår, en tös hon är vår!
En gåva till oss är du min lilla! 

Mitt barn i min famn, jag viskar ditt namn,
Och plötsligt känns det som om all världen försvann,
Som tiden stod still, en tös, hon finns till!
En livets gåva är du min lilla! 

Tänk blodet i mig blev blod ini dig
Vandrar genom tider, ådror och märg,
Släktled i mig blir släktled i dig
Här är du – en av oss,
En ny länk i livets kedja 

Jag lånar dig jag, min skatt, för ett slag,
En stund så kort som vore den ett andetag,
En vindpust av tid är ditt och mitt liv
En livets gåva är du min lilla! 
Fingrar och tår och fjäderlätt hår
En blick så klar som såge du tusentals år
Det är knappt jag förstår, en tös hon är vår!
En gåva till oss är du min lilla!  

(Eva Sjöstrand) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’
Neonatus 

Det har kommit en människa
Utan hår
Utan tänder
Utan namn
Vid vårt första möte lärde hon mig gråta 
Jag gav henne ett förnamn
Och sedan ett efternamn
Jag gav henne luft
Vatten och varmt bröd 

(Agim Mala, översättning Jon Milos) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’
En kvinna som bar ett barn 

En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
”Tala till oss om barnen.”

Och han sade: Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar,
Ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus,
som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.  
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.  

(Kahlil Gibran, ur ”Profeten”, 1923) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 
Till en ny människa

Hej det här är alltså världen
Hon där med ansiktet och brösten är din mor
Jag med odugliga bröst är din far
Där springer din bror som tycker att du är så rolig ”att man måste skratta”
Nu tillhör du en kärnfamilj alltså
Du ska få tillräckligt med mat
Vi ska hålla dig i famnen så ofta vi orkar
Vi ska sätta plåster på dina små sår och
Sjunga visor för dig så du somnar
Alla de gamla sagorna ska vi berätta för dig
Vi ska riktigt skämma bort dig
När du sedan blir stor ska vi fråga dig om du minns hur mycket vi älskade dig

(Ur Genom sprickorna i vårt ansikte av Claes Andersson)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

Bedrövelsen, vedermödan är över.
Trött och trasig känner jag glädjen återvända.
Den är av ett annorlunda slag.
Den skrattar inte högljutt och den gråter i lönndom.
Den är allvarsam.  

 

En människa är född till världen.
Vårt barn. Vi ser på dig
Och natten ljusnar.  

 

(Bradley) 

 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’
Barnslig glädje 

 

”Jag har inget namn: är bara två dagar gammal.”
Vad skall jag kalla dig?
”Lycklig jag är, Glädje mitt namn.”

Må ljuv glädje tillfalla dig!
Näpnaste glädje!
Ljuv glädje, två dagar gammal,
Ljuv vill jag kalla dig.
Nu när du ler,
Min sång för dig ber:
Må ljuv glädje tillfalla dig!  

(William Blake) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 
Undret 

Under över alla under,
Höga outgrundligt stora!
Ulvens klyfta blev ej ditt hem,
Ej det mörka havets djup.
Född blev du att vandra
I den gyllene människoleken.
Broder, syster, du som än
Går din färd på jordens stjärna,
Kort är livets väg och kvällen snar,
Blid och glatt förnöjsam ändå var.
Strid på stridens dag och lek på vilans!
Sök försynt din ro bland goda hjärtan,
Yr i våren, vis i åldern,
Och när vitt ditt huvud sjunker,
Prisa undret att du föddes
Människogestaltad, gudalik,
under över alla under! 
 

(Verner von Heidenstam, ur ”Nya dikter”, 1915) 

Eller också kan man citera bara några av raderna i ovanstående dikt
som så fint betonar det mirakel som varje litet barn faktiskt är:

(Under över alla under,
Höga outgrundligt stora!…)

… Prisa undret att du föddes
Människogestaltad, gudalik,
under över alla under! 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 
Barnets leende 

…Men barnet ler i vaggan
För ingenting.
Det ligger tyst och stirrar i himlen
Med vattenblå ögon,
Och rör sina händer
Som ville det fånga något…
… Och ingen förstår det;
ingen fäster sig vid det;
världen har viktigare ting;
världen har gällare skratt.
Så länge barnet ler
Skall alltet orka leva. 

(Elmer Diktonius, utdrag ur dikten Barnets leende ur ”Mull och moln”, 1934) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 
Yrselns väg 

En kvinna går på en gata,
yrselns väg,
det är Sveavägen och hon har för första gången lämnat sitt spädbarn,
sin nyfödda dotter som nu är sex veckor.
Hon drabbas av sin felaktiga tyngdpunkt, av denna lätthetens yrsel,
hon drabbas av sin hänförelse.
Inte förrän nu inser hon att hennes tyngdpunkt blivit förflyttad,
den sitter utanför henne, ty hon har förts hän.
Hennes tyngdpunkt sitter inte längre inne i henne,
som en rot,
som ett stift i en tand,
den sitter mellan henne och barnet.
Och därför när nu barnet är borta
– för några timmar, det vet hon –
hotas hon av denna yrsel, av att falla omkull.
Och hon förstår att hon för alltid har förflyttat sin tyngdpunkt.
Den har sugits ur henne som blast kan ta näring ur en rot. 
 

(Eva Ström, ur ”berättelser”, 1997) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

Du tar på min hand
Sakta
Eftersinnande
Som bara en mor eller en älskare.  

Du är mitt barn i världen
En förlängning av det jag inte känner
In i det jag inte vet.  
Som evighetskikare
Hopskjutna i varandra
Vilar kvinnoödena:
Färdiga att skåda det osedda,
Blinda bakåt mot det ofödda.  

När du sköts ut ur mig
Som en oljad fisk
Ropade jag av skratt och häpnad.
Sen dess har du aldrig upphört
Att förvåna mig.  
Du drillade som en trast
Medan jag ännu blodig
Skämtade med barnmorskan.
Du höll mitt finger
I ett stadigt grepp.
Jag kände mig trygg:
Du skulle nog ta hand om oss! 

Och när jag vaknar dyster
Bjuder du på fantasiglass
Och solkatter.  
Därför skriver jag allt det här till dig
Och för att minnas
Att en gång var jag en port för dig,
Och vi möttes
Trötta och nedblodade
Vid gränsstationen
Du kom från ingenmansland
Jag kom från inga barns land
Sen gick vi bort tillsammans.  

(Margareta Ekström, ur ”Ord till Johanna”, 1973) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’    
En människa

Efter alla undvikanden – en människa
som tvingar på mig det närvarande ögonblicket.

Hon stänger vägen i alla riktningar …
Hon är liten, hon är stor, hon flyttar sig, hon står stilla.

Mitt i virvelrörelsen har min oro
kommit ned på fötterna
i en mittpunkt där hjärtat slår.

(Ella Hillbäck, Förgäves – men ej förgäves, 1966)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 
Stjärnorna

 

Långt, långt borta
lyser stjärnorna
det går inte
att räkna dem
De är fler, många fler
än någon kan tänka sig 

Långt, långt borta
så långt man kan se
ser jag stjärnor

Och de ser nog
mig också barndop.nu, dansande bebis

(Hans & Monique Hagen, översättning Barbro Lindgren) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

Jag önskar dig inte rikedom, inte heller ärans glans
utan att vart du än går ska ett trött hjärta
glädjas åt ditt leende,
eller ett skuggliv känna solsken för en stund.
Så skall ditt liv bli ett spår av ljus,
så som änglars fotspår passerar genom natten.

(Inskription på en kyrkvägg i Upwaltham, England)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

"… Och han vände tillbaka till räven.
– Adjö, sade han.
– Adjö, sade räven. Nu skall du få höra min hemlighet.
Den är mycket enkel: det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt.
Det viktigaste är osynligt för ögonen …"
(Ur Lille Prinsen av Antoine de Saint-Exupéry)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

Och skruttet flög helt glatt i knyttets famn och viskade:
glöm bort hur hemskt det var
och minns att allt det roliga är kvar!
Jag längtar efter havet som jag aldrig har fått se
och att samla vackra snäckor är en underbar idé!
De reste redan samma natt i filifjonkans båt
och alla homsor hurrade och skrek och bar sig åt,
nu gungar glödjelampor över havet var man ser,
nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer!
(Ur Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson)

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa:
"Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna
som skimrar i minnet när alla andra är glömda."
Det här är en sådan dag.
Inte för alla människor naturligtvis.
Många, många gråter just nu och kommer att minnas
den här dagen med förtvivlan, det är underligt att tänka sig.
Men för oss Melkersons i Snickargården på Saltkråkan är det här
en dag så bubblande full av lust och fröjd och glans och glädje,
så jag vet inte vad vi ska ta oss till med den.
(Ur Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren) 

’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’’ 

Läs även citat och ordspråk 

Tillbaka till dopplanering